Söndagsflickan

Söndagsflickan

Om min blogg

Bloggen handlar om min dagliga kamp emot cancern.

Chokladhare, ett fint litet minne..

Min kampPosted by Selka Lanke Tue, June 15, 2010 20:49:52

Kom och tänka på idag ett glatt minne jag vill dela med mig av.

Det var i påskas när björn hade köpt med sig ett gäng chokladharar och mamma tog sig modet att smaka en bit. Innan när hon hade testat choklad hade kakaosmaken tagit över för mycket och det blev för beskt för henne men den här gången var det annorlunda och ut brister hon efter första biten:
"Det smakar precis som jag minns det!"

Efter att hon hade blivit strålad dom första gångerna började smaklökarna spöka och ingenting smakade riktigt som det hade gjort innan så det här har jag som ett av alla mina fina minnen av mamma, att hon till slut fick uppleva den riktiga smaken av choklad, choklad som hon älskade så mycket.

/Timmy

Tack!

Min kampPosted by Selka Lanke Thu, May 27, 2010 21:52:03
Tack Selka för den tiden vi fick tillsammans! Du var den modigaste och starkaste människa som jag känt!
Saknar dig så!

//Björn

Allra käraste underbaraste syster!

Min kampPosted by Selka Lanke Wed, May 12, 2010 22:47:53

Sorgen och tomheten är oerhört stor! Jag saknar dig så ofantligt mycket. Du fattas oss!

Men jag vet att du finns hos oss, fast vi inte ser dig. Jag känner din närvaro, och du är ständigt med mig i mina tankar och mitt hjärta. Ditt glada skratt ekar fortfarande och kommer att göra det så länge jag lever, du kan fortfarande få mig att le, trots mina tårar.

Jag har dig att tacka för så mycket! Det var du som hjälpte mig när jag var liten, utan dig hade jag nog inte överlevt. Du har ALLTID funnits där för mig! Vi var ju vid varandras sida jämt och delade allt, glädje och sorg...oftast glädje, för vi skrattade ofta och mycket eller hur? Vi kunde skoja om det mesta. Om vi inte sågs, pratades vi vid i telefon och då kunde vi tala i timmar, varje dag.

Vi diskuterade mycket. En sak jag speciellt kommer ihåg, var när vi ute på landet pratade om att kunna leva i nuet. Vi var överens om att man borde leva i nuet mycket oftare, många gånger ligger ju tankarna på framtiden. Så istället för att njuta av nuet så jagar man hela tiden efter framtiden, med planer för semester, bättre jobb, nyare bil osv. Istället för att njuta av att få leva här och nu. När vi diskuterat detta fram och tillbaka kom vi till sist fram till att man nog måste ha mycket av nuet och lite av framtiden, för levde man bara i nuet skulle utvecklingen stanna av...då skulle det inte finnas några uppfinnare, inga framtidsvisioner m m.

Tack för alla ljusa, fina minnen Selka, Jag minns när vi satt på verandan på landet och blickade upp mot den vackra stjärnhimlen och förundrades över att dem var så många, och fascinerades över varje stjärnfall. Jag minns alla våra promenader på landet med Evert, då vi upptäckte nya fantastiska detaljer i naturen hela tiden och du älskade årstidernas skiftningar. Hösten var din favorit med dem färggranna löven och den friska lite kalla luften, för var det något du älskade, så var det naturen och skogen. Alla smultron, hallon och kantareller vi plockade och åt... Det var kvalitetstid det!!
Ja, du Selka, det bästa i livet är gratis!

Jag kommer också ihåg morgonfikan på min veranda varje morgon, efter Hundprinsens morgonrunda. När du hjälpte mig att bygga verandaräcket i somras. Jag minns hur mycket vi skrattade tillsammans. Hur lycklig du var när vattnet rann ur kranen första gången, och när kaminen var installerad och man kunde börja elda, "vilken mysfaktor", som du brukade säga.

Du har lärt mig att vända på varenda liten sten, för under någon av dem finns det en ljusning, en lösning...hur mörkt det än ser ut. Man kan alltid vrida saker och ting till sin fördel. Som du sa; man kan inte alltid styra över saker som händer, men man kan välja hur man ska hantera det!

Jag känner en sån oerhörd tacksamhet över att ha fått så många underbara år tillsammans med dig! Att jag fått vara dig så nära och dela så många tankar och upplevelser med dig.

Tack för att du är min syster, den bästa syster man kan ha! Jag älskar dig! Du stora, starka och tappra kämpe. Jag är så stolt över dig!

Kram syrran

Bästa Mamma!

Min kampPosted by Selka Lanke Mon, May 10, 2010 20:33:49

En månad sen, saknaden är enorm. Jag kommer ihåg, du såg ut som en vacker docka! Så vacker så de inte finns ord.Det gör så ont! Vi är så ledsna!

Jag har förlorat en stor del utav mig, och det är så svårt.Någon man stod så nära..

Vardagen blir också annorlunda, efter jobbet brukade jag ju åka och hälsa på dig? På helgerna också.

Du sa till mig ”vi är så nära varandra så vi nästan snuddar varandra!”

Jag tänker på alla fina minnen, ex när vi satt på balkongen hemma, bara va tysta och bara njöt utav att vi kände varandras närvaro! Jag älskade att vara hos dig!

Jag kom ihåg när du sa mamma ”Jag hoppas att jag kan ge er verktygen, till att ni kan gå vidare i livet!”

Ja mamma, du har gett oss verktygen, men det är svårt.

Du höll de du lovade, kämpade in till de sista..Vi håller de vi lovade, att alltid hålla ihop, det gör vi!

Du finns kvar inom oss mamma, vi ser dig inte, men känner dig. Du har gett mig så mycket, Många fina minnen som gläder mig, Du har gjort mig till den jag är, Tack mamma, bästa mamma!

Jag älskar dig! <3

Henrietta



Världens bästa moster!

Min kampPosted by Selka Lanke Sun, May 09, 2010 10:48:03
Hej moster.
Det här har varit jobbigt för oss alla.
Jag saknar dig moster men när det är
så får man tänka på alla fina minen.
Men nu är det nästan som om alla
tårar har gått ur mig. Men när man ser
Mamma och Veronica gråta blir
man också ledsen men inte på samma
sätt. Jag kan inte gråta.
Men man får tänka på alla fina minnen
med dig. Till exempel: När vi gick långa promenader
med Evert och när jag mamma och du satt
ute på din altan och du berättade om att
det fanns monster ute på landet och när du satt ute själv på
altanen och rökte hörde du ljud från buskarna.
Sedan när du gick in fick du släcka alla lampor
och ligga på golvet och vara helt tyst.

jag saknar dig så Världens bästa moster
jag älskar dig moster och kommer alltid
att göra det. Du kommer alltid att finnas
här inne, här inne i mitt hjärta.

kramar Freddy

Älskad och saknad

Min kampPosted by Selka Lanke Fri, May 07, 2010 19:29:30

I Trons kapell idag kl 13:00 så tog vi farväl av vår mamma, syster och vän.
En människa så älskad och respekterad av så många är det svårt även nu att inse att det här är verkligt.

Det finns inga ord som kan riktigt kan beskriva hur jag känner nu, det är en sådan enorm saknad och en sådan tomhet jag känner men trots det fortsätter livet, men hur? Det saknas ju en stor bit av mitt hjärta, det är ett tomrum som inte går att fylla igen.
Hur kan mitt liv fortsätta när en stor del av det saknas? En bil kan väl inte köra utan alla dess fyra hjul?

Men livet måste gå vidare och med alla verktygen jag har fått av mamma, med allt jag lärt mig av henne kan jag inte ha fått en stabilare grund än vad jag har nu idag.

TACK mamma för allt och minns du när du sa ”Jag kommer att hålla koll på er”? Jag litar på att du gör det och du har aldrig svikit mig innan.

Jag älskar och saknar dig mamma<3

//Timmy

Vi låter blommorna viska ett sista farväl

Min kampPosted by Selka Lanke Wed, May 05, 2010 00:29:22




Tillsammans med Ignis begravningsbyrå så har vi gjort klart med mammas begravning.
Kristina som har varit vår kontakt på Ignis har varit till så mycket hjälp och stöd. Hon har verkligen tagit fram en underbar cermoni. I flera dagar har jag och min fru letat efter blomsterarrangemang som mamma skulle ha tyckt om.
Begravningen kommer att hållas i kretsen av den närmaste i Trons kapell på skogskyrkogården den 7 Maj klockan 13:00.

/ Stephane



En stor saknad

Min kampPosted by Selka Lanke Sat, April 17, 2010 15:54:00

Det är ett sånt stort tomrum utan dig moster.
Jag tror inte att jag riktigt har förstått att du faktiskt
har gått bort, du känns fortfarande så levande.
Du kommer alltid finnas i mitt hjärta.

Men jag kommer ihåg alla minnen, alla fina
minnen är dom jag vill och kommer minnas.
Kommer du ihåg moster, alla somrar på landet?
Kommer du ihåg när vi alltid köpte oss en halv liter
glass och satte oss utanför affären, i det varma
och fina vädret för att äta upp det?

Och kommer du ihåg alla sena kvällar ute på din altan?
Då vi alltid satt och pratade, om allt möjligt som hände
och som vi undrade över i livet?

Och alla kvällspromenader med Evert.

Jag minns också att du alltid skämtade om att
"nu är jag hungrig, då är ni också det"
eller "nu tänker jag äta lite godis, då vill ni också det"

När vi var och handlade och de var lite billigare pris
på en produkt köpte du och mamma ofta lite extra av det.
Mamma köpte oftast två eller tre medan du alltid köpte upp
dig så du hade några månader framöver av den varan.

Du har lärt mig, och många andra så oerhört mycket moster.
Jag ska lyssna på dina kloka ord, ta vara på mitt liv och göra
dig stolt. Det är med sorg & saknad jag tittar upp på ljuset
vi har framför ditt fotografi och det är med fina minnen jag kollar
in i dina ögon och minns dig.

// Veronica

« PreviousNext »