Söndagsflickan

Söndagsflickan

Om min blogg

Bloggen handlar om min dagliga kamp emot cancern.

söndagsflickan

Min kampPosted by Selka Lanke Wed, March 31, 2010 03:10:26

Det här är skrivet 2010-04-02
--------------------------------------

Bödelning innan du är död?





Tänk dig att du tror, att du har en vän. Någon du tror, att du kan lita på? Sedan känner du att det är något, som inte riktigt stämmer... En form av obehag infinner sig ibland, när den här personen ”börjar att ta över”... En känsla av riktigt obehag blir det, när hon tycker att jag skall sluta att äta. ”Det är ingen idé att äta, kroppen ”stänger i alla fall av”! Du göder bara tumörerna! Så med andra ord skall jag börja att svälta... Läkarna däremot vill att patienterna har ett så stort näringsintag som möjligt, rör sig och ”håller igång”! Plötsligt är Björn den centrala människan, och hur han mår är viktigast. Missförstå mig nu rätt... för mig är Björn ”number one”. Han är min stora hjälte, dygnet runt! Dock är det inte han, som är sjuk. Men din ”vän” är mer angelägen att han mår prima och är rädd om sig, än att du själv mår bra. I varje sms lyser det igenom. Kära Björn, hur har du det? Mår du bra? Hur går det? Inte i ett enda sms, finns frågan om hur du mår...

Sedan kommer dråpslaget! Då ”vännen” tar kontakt med IF, försäkrungsbolaget där hunden är försäkrad! ”Vännen”vet plötsligt allt, som har med hundens försäkringspapper att göra! Desssutom skriver hon upp allting, och börjar tala om ”Bodelning”! Det gör man ju vanligtvis när personen har avlidit, och jag är verkligen inte död än! Jag har dessutom örnkoll på vad som gäller för min hund, tro inget annat...!

Den ilska, bitterhet och besvikelse jag känner, saknar motstycke! Allt det här har kommit smygande, en liten bit i taget. Det var fullständigt vidrigt, att läsa om sin egen bodelning! Hur kan man göra så här? Varför måste man ta kontrollen, över andras liv? Jag är förtvivlad och rasande, och har betackat mig för vidare förklaringar. Naturligtvis finns det sådana, jag vill ju bara inte lyssna...

Ja, så kan det vara ibland. Inte alltid roligt...
Kram på er alla!

Nu har både Timmy och Stephane varit här. Jätteroligt och skönt. Jag behöver allt stöd och all support, jag kan få. Jag har haft rejäl otur de senaste dagarna, och jag får inte tappa focus! Jag är så jävla känslig nu, så blåser du på mig trillar jag! Det kommer en fullständig redogörelse senare, för den som vill veta.
Det är ju fan med datum, men det skall jag naturligtvis fixa. Stephane är tillbaka från Åre, han hjälper mig.
min sittkudde håller verkligen måttet!
Jag saknar så att skriva, jag älskar ju det! Ge mig idag så skall allt bli som vanligt igen! Så typiskt Stephane... jag nämnde att jag önskade mig en Ren (hälften på allvar;-) och vips... där står en vit underbar Ren, och bara väntar på en kram! Lyhörda ungar, vad jag älskar er!







Imorgon skall Timmy åka och köpa Candisocker! Gammal nostalgi, som kan väcka fina minnen. Han har dessutom hittat Malaco lakrits, ni vet de där tunna, platta skurna lite på tvären? Förmodligen lite för starkt för mig, men ändå värt att testa. Det blir spännande imorgon!


Min sittkudde håller verkligen måttet, och kroppen är fullständigt utvilad. Jag behöver verkligen det, och jag blir ju utvilad i huvudet också. Jessica... Tack, jag lovar att ge mig på Sudokun lite senare! Stort tack, och stor kram!