Söndagsflickan

Söndagsflickan

Om min blogg

Bloggen handlar om min dagliga kamp emot cancern.

En pärla, en dag

Min kampPosted by Selka Lanke Sat, April 10, 2010 22:35:10

Alla våra kära vänner!

Det är med stor sorg vi måste meddela att mamma nu lämnat oss.

Klockan 03:15 inatt somnade mamma in för gott och gjorde det smärtfritt.
Vi samlades alla hos mamma för att ta ett sista farväl och få gråta ut vår sorg
över varandras axlar.

Mamma berättade för oss en dag om en dröm hon hade haft…

”Jag är ensam på en strand. Vattnet är turkosblått, och en mild doft av havssalt finns i den varma luften. Längs strandkanten rullar vackra pärlor upp. De är små, mindre än ärter. I solljuset skimrar de i alla regnbågens färger. Jag plockar girigt de vackra pärlorna, och trär upp dem på en tråd. Det blir så småningom ett långt band av pärlor, och jag plockar fler och fler. Men det är inga vanliga pärlor. Varje pärla är en dag. En dag i framtiden. Plötsligt vet jag inte vad jag skall göra med alla pärlor? Det står klart för mig, att hur vackra de än är har de inget värde. Jag kan inte leva i framtiden..... Ensam och förvirrad på stranden, låter jag pärlorna försvinna ut i havet igen. En och en släpper jag dem tillbaka. Jag behåller bara en pärla i handen. En pärla, en dag..... Imorgon skall jag plocka en pärla till. Bara en. De andra skall få ligga som pärlemordrömmar kvar i sanden och vänta på att jag skall plocka dem en efter en... en pärla i taget.”

/Stephane

Ni underbara läsare

Min kampPosted by Selka Lanke Sat, April 10, 2010 00:59:13

Alla i familjen har varit samlade idag hos mamma och kan inte med ord beskriva
den sorg vi alla känner. Tårar och åter tårar faller ner för våra kinder dagarna i ända.
Alla ni som besökt mammas blogg under denna svåra period har alla en speciell plats i våra hjärtan. Det stöd som ni skänkt mamma med era underbara, varma och kärleksfulla kommentarer har gett mamma en oerhörd styrka och livslust.

Vi vill därför gärna fortsätta att blogga och hålla er informerade om vad som händer.

Precis hemkomna ifrån sjukhuset, mamma sov fortfarande när vi gick och läget är
oförändrat. Pappa stannar kvar hos mamma, hon känner sig trygg med att honom där.
Han har verkligen varit otrolig, här om natten fick mamma ett sug efter "marängswiss".
Jaha sa pappa, och gjorde marängswiss... mitt i natten.

Inte pappas marängswiss, men om mamma fotat skulle det nog sett ut något såhär.

Tack alla ni där ute för att ni finns och att ni tänker på oss.
Kramar ifrån hela Familjen Lanke

Idag är alla samlade

Min kampPosted by Selka Lanke Fri, April 09, 2010 18:05:25

Mamma har under en tid inte haft ork att skriva något i sin blogg som ni många
märkt.
Så idag bestämde vi i familjen oss för att skriva lite om hur läget är här.

Under natten som var blev mamma sämre och vi tyckte att vi alla skulle samlas.
Hon sover väldigt mycket just nu, men av hennes ansiktsuttryck att döma så
sover hon lugnt och inga tecken på att hon har ont.
Vi sitter alla vid hennes sida just nu, hela familjen är samlad.
Mamma sa alltid "Jag får den här dagen också" och den är fortfarande hennes!

/Stephane


söndagsflickan

Min kampPosted by Selka Lanke Wed, March 31, 2010 03:10:26

Det här är skrivet 2010-04-02
--------------------------------------

Bödelning innan du är död?





Tänk dig att du tror, att du har en vän. Någon du tror, att du kan lita på? Sedan känner du att det är något, som inte riktigt stämmer... En form av obehag infinner sig ibland, när den här personen ”börjar att ta över”... En känsla av riktigt obehag blir det, när hon tycker att jag skall sluta att äta. ”Det är ingen idé att äta, kroppen ”stänger i alla fall av”! Du göder bara tumörerna! Så med andra ord skall jag börja att svälta... Läkarna däremot vill att patienterna har ett så stort näringsintag som möjligt, rör sig och ”håller igång”! Plötsligt är Björn den centrala människan, och hur han mår är viktigast. Missförstå mig nu rätt... för mig är Björn ”number one”. Han är min stora hjälte, dygnet runt! Dock är det inte han, som är sjuk. Men din ”vän” är mer angelägen att han mår prima och är rädd om sig, än att du själv mår bra. I varje sms lyser det igenom. Kära Björn, hur har du det? Mår du bra? Hur går det? Inte i ett enda sms, finns frågan om hur du mår...

Sedan kommer dråpslaget! Då ”vännen” tar kontakt med IF, försäkrungsbolaget där hunden är försäkrad! ”Vännen”vet plötsligt allt, som har med hundens försäkringspapper att göra! Desssutom skriver hon upp allting, och börjar tala om ”Bodelning”! Det gör man ju vanligtvis när personen har avlidit, och jag är verkligen inte död än! Jag har dessutom örnkoll på vad som gäller för min hund, tro inget annat...!

Den ilska, bitterhet och besvikelse jag känner, saknar motstycke! Allt det här har kommit smygande, en liten bit i taget. Det var fullständigt vidrigt, att läsa om sin egen bodelning! Hur kan man göra så här? Varför måste man ta kontrollen, över andras liv? Jag är förtvivlad och rasande, och har betackat mig för vidare förklaringar. Naturligtvis finns det sådana, jag vill ju bara inte lyssna...

Ja, så kan det vara ibland. Inte alltid roligt...
Kram på er alla!

Nu har både Timmy och Stephane varit här. Jätteroligt och skönt. Jag behöver allt stöd och all support, jag kan få. Jag har haft rejäl otur de senaste dagarna, och jag får inte tappa focus! Jag är så jävla känslig nu, så blåser du på mig trillar jag! Det kommer en fullständig redogörelse senare, för den som vill veta.
Det är ju fan med datum, men det skall jag naturligtvis fixa. Stephane är tillbaka från Åre, han hjälper mig.
min sittkudde håller verkligen måttet!
Jag saknar så att skriva, jag älskar ju det! Ge mig idag så skall allt bli som vanligt igen! Så typiskt Stephane... jag nämnde att jag önskade mig en Ren (hälften på allvar;-) och vips... där står en vit underbar Ren, och bara väntar på en kram! Lyhörda ungar, vad jag älskar er!







Imorgon skall Timmy åka och köpa Candisocker! Gammal nostalgi, som kan väcka fina minnen. Han har dessutom hittat Malaco lakrits, ni vet de där tunna, platta skurna lite på tvären? Förmodligen lite för starkt för mig, men ändå värt att testa. Det blir spännande imorgon!


Min sittkudde håller verkligen måttet, och kroppen är fullständigt utvilad. Jag behöver verkligen det, och jag blir ju utvilad i huvudet också. Jessica... Tack, jag lovar att ge mig på Sudokun lite senare! Stort tack, och stor kram!
















Söndagsflickan

Min kampPosted by Selka Lanke Mon, March 22, 2010 12:07:51


Nu har både Timmy och Stephane varit här. jätteroligt och skönt. Jag behöver allt stöd och all support, jag kan få. Jag har haft rejäl otur de senaste dagarna, och jag får inte tappa focus! Jag är så jävla känslig nu, så blåser du på mig trillar jag! Det kommer en fullständig redogörelse senare, för den som vill veta.
Det är ju fan med datum, men det skall jag naturligtvis fixa. Stephane är tillbaka från Åre, han hjälper mig.




Min sittkudde håller verkligen måttet.
Jag saknar så att skriva, jag älskar ju det! Ge mig idag så skall allt bli som vanligt igen! Så typiskt Stephane... jag nämnde att jag önskade mig en Ren (hälften på allvar;-) och vips... där står en vit underbar Ren, och bara väntar på en kram! Lyhörda ungar, vad jag älskar er!

Imorgon skall Timmy åka och köpa Candisocker! Gammal nostalgi, som kan väcka fina minnen. Han har dessutom hittat Malaco lakrits, ni vet de där tunna, platta skurna lite på tvären? Förmodligen lite för starkt för mig, men ändå värt att testa. Det blir spännande imorgon!

Min sittkudde håller verkligen måttet, och kroppen är fullständugt utvilad. Jag behöver verkligen det, och jag blir ju utvilad i huvudet också. Jessica... Tack, jag lovar att ge mig på Sudokun lite senare! Stort tack, och stor kram!







Jag ber om ursäkt, men tiden stämmer ju inte alls! 2010-03-31 skall det vara. Jag lovar att fixa det tills imorgon!

Sen afton...

Min kampPosted by Selka Lanke Fri, March 19, 2010 17:22:13




!

Det har inte varit lätt, att hitta en lösning för mig att sitta på. Jag måste vara extremt försikrig, så att jag inte får några sår, då det är svårt att få det att läka. Björn och Timmy var ute på jakt igår lördag, knepigt eftersom allt stänger tidigare. Till sist lyckadedes de få tips om en sjukvårdsaffär, som hade en kudde kvar. JG Hde ingen aning om, att priset var så att man kunde slå volter! Ettusen ett hundra kronor! Well, materialet är fantastiskt, formen fenomenal och komfortabel. För första gången kan jag sitta riktigt bekvämt, vilket underlättar på flera plan. När jag skall äta, gör jag det lugnare, jag har lättare att andas. Maten smakar godare, och jag har tålamod att tugga i lugn och ro.

Igårkväll hade vi köpt en påse med påskharar i choklad, till personalen. Något lite sött, på kvällskvisten. Lustigt att samtliga, valde att ta hem dem till sina barn :-) Hoppas att det smakar! Här kommer några bilder på min räddningsring! Visst kan den verka stor, men den är underbart fantastisk! Jag sover så gott i den, och vaknar utvilad och pigg.




Slipper att frysa...

Nu har jag riktigt kostat på mig lite ”lyxartiklar”! En spelkonsoll, en lyxring, och ett par påskharar förstås! Men som sagt, jag är inte död än!

Syrran var över, och hade Freddy med sig. Vi låg länge och kramade om varandra, jag förklarade och berättade. Det var osentimentalt, realistiskt och toppenbra! Inga krusiduller eller omskrivningar, bara enkel begriplig verklighet. Men framför allt närhet! Att få rå om varandra med varma kramar, hans lena kinder och djupa generositet! Om en dag kan vara toppenbra, så är den så här!



Ljuvlig!

Igår råkade jag ut för en riktig köldattack! Plötsligt blev jag så frusen, så det kändes som is överallt! Till och med andningen, frös fast! Det var riktigt otäckt, kan jag säga... jag var tvungen att be om ett element, och det fick jag genast låna. Så småningom tinade jag upp,, och kände mig skapligt normal igen.



Vad som hände begriper jag inte, men otäckt var det! Nu mår jqg i alla fall riktigt bra, och vill önska er detsmma, även om det är sent! Godnatt och cyberkramar, till er alla!












Dagens inlägg, 2010-03-23


Det har lättat idag. Att inte kunna andas ordentligt, tar sannerligen på krafterna.

Jag har duschat, och blivit omlagd. Det är härligt med rena kläder, man känner sig som ny!
Hela morgonen har de plockat med Pelargoner på morgonTV och naturligtvis vill vi ha en! Björn kom ”hem” med en underbart laxrosa variant, det blir spännande... svårast är att låta bli! När experterna håller på, tycker jag att de är lite ”brutala” det vågar dessvärre inte jag vara. Nåväl, vi får se hur det går...



För varje gång jag lämnar sängen, lägger Björn tillbaka mig bättre och bättre. Han har blivit skitsnitsig, det måste jag säga.
Windows funkar fint sedan jag har anpassat det, men herregud, vad det kan jävlas! Timmy har varit här, och hjälpt mig med min I POD. Det är ju alltid en massa som skall installeras på nya grejer, och det har han hjälpt mig med. Det måste vara den ultimata lilla spelkonsollen av alla! Jag vill inte göra reklam för varken det ena eller andra, men att spela på den här, är sanslöst roligt! Jag sitter och spelar, och plötsligt har jag somnat! Jag tuppar helt enkelt av, och sover som en stock i flera timmar. När jag vaknar, är jag utvilad och pigg, och har kvalitetstid när jag är vaken. Att leva ”klocklöst” är en toppenlösning för mig, och jag svävar i lycklig ovisshet om hur mycket klockan är.



Jag har haft problem med för många mappar överallt. Det tror jag är ett problem många delar med mig, och man måste helt enkelt röja! Här var det en sådan ”mess”, shame on me! Jag hittade i alla fall en toppenbild på lilla Muffin, som jag kunde ge till matte och det var jätteskoj! Nu hoppas jag att jag kan hantera allt med en rejäl tidsvinst och inte fastna och leta febrilt efter något jag glömt bort vad det är.

Jsg skall försöka att lägga upp det här på METRO, och lägga upp nya adressen också. Jag trivs med nya Bloggen, som är så ren och snygg! Jag hoppas att alla skall hitta dit, och jag skall göra vad jag kan.

Kudden som jag fått av Veronica, är fantastisk! Jag begriper inte hur hon har lyckats med alla nyanser, stygn och färger! Det är ett av de vackraste handarbete jag har sett, och jag är hedrad! Tack, snälla Veronica!

« Previous